Självkänsla eller självförtroende? Självmedkänsla!
Det råder ofta förvirring kring begreppen självförtroende och självkänsla. En anledning till förvirringen är att begreppen motsäger varandra. En bra självkänsla definieras som trygghet i vetskapen att jag duger som jag är, oavsett handlingar. Att jag är unik och därmed varken behöver jämföra mig eller bevisa något.
I begreppet självförtroende tillkommer drivkraften att jämföra mina prestationer med andras. Ett bra självförtroende innebär att jag, i jämförelse med andra, är nöjd med vad jag är, vad jag vet och vad jag kan göra. Självförtroendet förutsätter jämförelser med andra. Bättre än. Sämre än. Självförtroendet skiftar därmed beroende på hur väl det för tillfället går i livet.
Problemet är att det per definition är omöjligt för alla att vara över genomsnittet samtidigt. Även om det finns några sätt vi utmärker oss på, finns det alltid någon smartare, vackrare och mer framgångsrik. Forskare började dessutom påpeka alla fällor som människor kan falla i när de försöker få en känsla av hög självkänsla: narcissism, självupptagenhet, självrättfärdigande ilska, fördomar, diskriminering och så vidare.
Det vi kallar självförtroende handlar i själva verket om vilken tilltro vi har till vår förmåga att utföra en specifik handling. Det är inget som är statiskt eller som går att generalisera till samtliga handlingar, det beror på vilken vana och erfarenhet vi har av att utföra just denna handling.
Det finns ett tredje begrepp som kan ersätta dessa båda: självmedkänsla. Det erbjuder samma skydd mot hård självkritik som självkänsla, men utan att behöva se oss själva som perfekta eller bättre än andra.
Självmedkänsla innehåller tre kärnkomponenter. Den första är självvänlighet, att vi är skonsamma och förstående med oss själva snarare än kritiska och dömande. Den andra är erkännande av vår gemensamma mänsklighet – en känsla kopplad till andra i upplevelsen av livet snarare än att känna oss isolerade och alienerade av vårt lidande. Den tredje är uppmärksamhet - att vi håller vår erfarenhet i balanserad medvetenhet, snarare än ignorerar eller överdriver vår smärta.
Att sluta döma och utvärdera oss själva helt enkelt. Att sluta stämpla oss själva som "bra" eller "dåliga", ”bättre” eller ”sämre” och helt enkelt acceptera oss med ett öppet hjärta. Att behandla oss själva med samma vänlighet, omtänksamhet och medkänsla som vi skulle visa ett barn eller en god vän.
Vårt mående blir då inte beroende av att vara speciell, över genomsnittet eller uppnådda resultat. Istället kommer de goda känslorna av att bry oss om oss själva - bräckliga och ofullkomliga men ändå magnifika som vi är. Vi står på vår egen sida även när vi inte orkar, när saker går fel, när vi misslyckas eller känner oss otillräckliga. I stället för att ställa oss mot andra människor i ett oändligt jämförelsespel, omfamnar vi det vi delar med andra.
Självmedkänsla är förknippad med mindre ångest och depression, mer lycka, optimism och positiva känslor.
Emma Henriksson
Socionom & terapeut
Legitimerad hälso- och sjukvårdskurator
Lästips:
Why Self-Compassion Trumps Self-Esteem (berkeley.edu)
Emma Henriksson (2020): Självhjälpsam. Stoppa självkritiken och bli vän med dig själv.