Specifik fobi innebär en rädsla för särskilda saker eller situationer. Dessa saker eller situationer framkallar en upplevelse av akut fara och kroppen reagerar med hjärtklappning och förhöjd adrenalinutsöndring. Reaktionen är omedelbar och rent fysisk och inte lika beroende av tankar, analyser, självtvivel och fantasier om vad som kan komma att hända som vid annan ångest. Det sker en ögonblicklig reaktion från nervsystemet på någonting i omgivningen, som om något hemskt kommer att hända oss på grund av situationen.
Att vi vet att vår rädsla är irrationell tycks inte spela någon roll. Rädsloreaktionen tar en genväg förbi det rationella tänkandet. Specifik fobi är relativt vanligt. Några av de vanligaste fobierna är för insekter, möss, ormar, spindlar, höjder, vatten, stormar, slutna utrymmen, öppna platser, åsynen av blod, injektionsnålar, allmänna kommunikationsmedel, tunnlar, broar och att flyga.
Hur uppstår fobier?
Specifika fobier tycks vara universella och återfinnas i alla kulturer. Delvis verkar de vara medfödda snarare än inlärda. Det är rimligt att de under någon period av mänsklighetens historia var till nytta och hjälpte oss att överleva i farofyllda och oförutsägbara miljöer. Även fobier som rör nutida saker tycks hänga ihop med forntida faror såsom kvävning eller höga höjder.
En fobi kan uppstå antingen via inlärning direkt till följd av smärtsamma konsekvenser eller indirekt genom att se andra visa rädsla eller uppleva smärtsamma konsekvenser. En fobi kan också uppstå utan uppenbar orsak. Vi har anlag för att frukta vissa stimuli och situationer, men upplevelser under livet kan också förstärka rädslan.
Om vi är rädda för något och fortsätter att undvika det vidmakthåller vi rädslan. Vi fortsätter vara rädda. Varje gång vi befinner oss i närheten av det vi är rädda för känner vi oss mer ångestfyllda. Varje gång vi undviker det vi är rädda för, och platser där det kan tänkas finnas, känner vi oss mindre ångestfyllda. På det här sättet förstärks rädslan. Att undvika hotet leder till en minskning av rädslan för stunden, vilket innebär att undvikandet belönas. Undvikandet associeras således med något positivt (lättnad) medan rädslan kvarstår.
När vi har en fobi litar vi på våra känslor som säger oss att objektet eller situationen är farligt och bör undvikas. Vi godkänner inte sannolikhetsskäl och vi lyssnar efter ljud eller andra tecken på fara. Om vi koncentrerar oss på faran och håller utkik efter den känner vi oss säkrare. Vi lurar oss att tro att vi klarar oss tack vare våra säkerhetsbeteenden och undvikanden.
Hur behandlas fobier med KBT?
Rädslorna vidmakthålls av undvikandebeteende. Att undvika det som skrämmer oss är en naturlig impuls, men så länge vi håller oss undan det vi fruktar kommer rädslan att finnas kvar. För att kunna besegra den behöver vi börja möta det vi är rädda för. Aktivera rädslan och skaffa nya erfarenheter av att vi klarar av att känna oss rädda men kan vara där ändå. Det kallas för exponering och är en viktig ingrediens i KBT-behandling. I behandlingen gör vi exponeringen i små, hanterbara steg.
Kontroll är ett begrepp som i de flesta sammanhang ses som eftersträvansvärt. Vi får under vår uppväxt lära oss att vi måste kontrollera oss, behärska oss, skärpa oss, lugna oss. Vi lär oss att distrahera oss, att förneka eller skjuta bort obehag och på olika sätt undvika det som är obehagligt. Det är vårt logiska sätt att fungera och det är inte alltid det känns som ett undvikande, eftersom vi i praktiken ofta gör en massa saker för att slippa känna obehagliga känslor. Problemet är att kontroll inte fungerar när det gäller känslor och det som sker inombords. Känslor och tankar styrs inte på samma sätt som yttre situationer. Här handlar det snarare om att låta känslan finnas utan att försöka undvika, fly eller ändra den. Låta känslan finnas utan att göra något åt den.
Emma Henriksson
Socionom & terapeut
Legitimerad hälso- och sjukvårdskurator
Källa:
Robert L. Leahy (2010): Ångestfri – bli av med dina rädslor och fobier