Människans motivationssystem

Hot, utforskande och trygghet


Alla människor har medfödda motivationssystem som har utvecklats för olika syften. Vi behöver dem för att hantera hot, för att gå ut i världen och uträtta saker och för att kunna vara lugna, nöjda och etablera närande relationer.


Utforskandesystemet aktiverar lusten att upptäcka, hotsystemet får oss att reagera reflexmässigt på hot och trygghetssystemet är inriktat på att få oss att tillgodose våra behov av trygghet och närhet. Vi behöver samtliga system men inte hela tiden. Vi har därför stor nytta av att göra oss medvetna om hur de samverkar och hur balansen mellan dem ser ut i våra liv. Hos många människor råder en obalans. En person som länge varit stressad och arbetat hårt kan exempelvis ha ett mycket aktivt hot- och utforskandesystem men ha mycket svårare att få tillgång till trygghetssystemet.

Utforskande


Utforskandesystemet väcker vår nyfikenhet på världen, vår lust att prestera och nå mål. Motivationen handlar här om att utforska, prestera och bli belönad. Uppmärksamhetsfältet
är riktat mot målet som ska nås. Här aktiveras belöningshormonet dopamin. Musklerna spänns och vi känner oss rastlösa och får svårt att koppla av. De känslor som aktiveras är intresse och nyfikenhet. Det är när utforskandesystemet är aktiverat lättare att minnas tidigare framgångar och belöningar och få en vision av sitt mål. Det kan med andra ord kännas mycket positivt att befinna sig i detta tillstånd. Problemet är att det blir svårt att koppla av och känna lugn och ro om vi befinner oss här en stor del av vår tid. Dopaminpåslaget ger kickar och positiva upplevelser. Det är dock endast en kortsiktig strategi för att må bra. Utforskandesystemet är aktivt och målfokuserat, men det gör oss inte särskilt bra på att ta in andra människor eller lyssna på våra egna behov. Våra tankar blir ganska enkelspåriga och självfokuserade. Fokuserade på planering, jämförande med andra, värdera bra eller dåligt, rätt eller fel. De beteenden som aktiveras är inriktade på att utforska, närma sig och vara aktiv. Det blir desto svårare att koppla av och vila. En vanlig reaktion när vi känner oss stressade är att försöka prestera ännu mer.

Hot


Hotsystemet är till för att hantera fara. Det aktiveras när vi är stressade eller skrämda. Motivationen är här att överleva, undvika avvisande och bli av med obehag. Det ger snabba, omedelbara, reaktioner med känslor av ilska, ångest och rädsla. Syftet är att förbereda oss för kamp, flykt, eller att ”spela död” genom att bli förstelnade. I hotsystemet aktiveras stresshormonen adrenalin och kortisol. Musklerna blir spända, sinnena känsligare och det blir svårt att slappna av och sova. Här, liksom i utforskandesystemet, tenderar våra tankar att bli enkelspåriga och egoistiska och det är svårt att tänka rationellt. För att snabbt komma bort från de obehagliga känslorna av rädsla, ångest och stress fattar vi beslut som känns bra för stunden, men som många gånger innebär att vi går onödigt hårt åt mot andra, eller att vi undviker eller gömmer oss i situationer som i realiteten inte är farliga. Tankarna är inriktade på det negativa och på saker som kan gå fel. Det är i det här tillståndet lättare att minnas just den sortens erfarenheter och att bli paranoid, självkritisk och dömande mot sig själv och andra. Tänka tankar som kretsar kring borde och måste. Automatiska beteenden blir här att fly, bete sig aggressivt eller stänga av. Självkritik aktiverar hotsystemet på samma sätt som om vi blivit angripna utifrån då hjärnan inte kan skilja på verkliga och upplevda hot. Många gånger är hotsystemet mer utvecklat än trygghetssystemet, helt enkelt eftersom det är vad vi har övat på genom livet.


Trygghet


Trygghetssystemet gör oss lugna och inriktade på att ta hand om oss själva och andra människor. Uppmärksamheten är här inriktad på nuet och på det som är hjälpsamt. Det är när trygghetssystemet är aktiverat lättare att lägga märke till vänlighet och värme och uppmärksamma behov. Enklare att minnas de gånger vi har blivit väl bemötta, och att se sig själv och andra i positiv dager. Hormonet oxytocin aktiveras och gör att vi känner lugn och ro, värme, tillit och acceptans. Kroppen är avslappnad och lugn. Motivationen i trygghetssystemet är att hjälpa, öka välmående, omsorg och samhörighet. Vi känner känslor av glädje, lugn och trygghet. Det är i det här tillståndet lätt att få tillgång till det rationella tänkandet, vara kreativ, tänka sig in i andras situation, få kontakt med den egna visdomen och balansera förnuft och känsla. Beteendena är inriktade på att agera långsamt i linje med värderingar, göra det som är hjälpsamt, ta hand om sig själv och andra, lugna och skapa trygghet. Trygghetssystemet skapar inre trygghet och hjälper oss att ta hand om oss själva, även i motgångar. När trygghetssystemet aktiveras påverkas hjärnan så att vi får tillgång till frontalloberna samtidigt som de områden i hjärnan som aktiveras vid hot minskar. I frontalloberna finns de exekutiva funktionerna såsom planering, kreativitet och arbetsminne. När trygghetssystemet är aktiverat reflekterar vi bättre, kan fatta bättre beslut och har tillgång till vår förmåga att samarbeta.

För att kunna vara öppna för att arbeta med oss själva och förändra destruktiva mönster behöver vi vara i ett tillstånd där vi kan känna oss lugna och trygga. Vi behöver få tillgång till vårt inre trygghetssystem. Vi kan alltid öva på att göra saker som aktiverar vårt trygghetssystem. Styra fokus från de skrämmande tankarna till det som är här och nu. Upptäcka att vi människor trots allt har så mycket gemensamt. Att vi styrs av samma gamla hjärna som inte alltid leder oss rätt. Delar samma slags känslor. Alla känner vi oss rädda och ensamma ibland. Alla behöver vi trygghet i livet. Genom att bli medvetna om vad vi säger till oss själva, få syn på självkritiken och ifrågasätta dess hjälpsamhet, kan vi öva på att minska hotreaktionen och istället få tillgång till en vänlig och hjälpsam inre röst.


Lästips:

C. Andersson & S. Viotti: Compassionfokuserad terapi