Mellan 15 och 20 procent av alla människor antas vara högkänsliga. Det är ingen diagnos utan ett personlighetsdrag. Ett känsligare nervsystem som gör att vi tar in fler sinnesintryck från omgivningen och bearbetar dessa på ett djupare sätt. Därför behöver en högkänslig person också mer tid och energi att smälta alla intryck. Tid som sällan finns.
I det samhälle vi lever kan detta personlighetsdrag därför många gånger leda till att vi tänker att något är fel på oss. Vanliga företeelser som vi ju ”borde klara av” såsom öppna kontorslandskap, fullsatta tunnelbanevagnar, barnskrik och trafikbrus kan bli outhärdligt plågsamma. Det kan bli svårt att koncentrera sig på konversationen i en stökig matsal, svårt att ens tänka sina egna tankar eller känna vad maten smakar. Hjärnan vill bara stänga ned.
Och när hjärnan inte får förutsättning att fungera optimalt är det lätt hänt att dömande tankar griper in och vi börjar tänka att vi är dumma, tråkiga och trögtänkta. Att få bekräftat att det inte handlar om en personlig brist utan ett personlighetsdrag kan vara en enorm lättnad. Att inse att det inte är något fel på oss, utan att det handlar om olika grader av känslighet för sinnesintryck och att vissa miljöer passar oss bättre än andra.
Emma Henriksson
Socionom & terapeut
Legitimerad hälso- och sjukvårdskurator
Lästips:
SFH - Sveriges förening för högkänsliga > HEM (hspforeningen.se)
E. Aron: Den högkänsliga människan